Har det hänt att du skjuter på en uppgift du inte har lust att göra? Förmodligen. De flesta av oss känner igen oss i det. Vi är många som brottas med oss själva inför uppgifter som behöver göras men som tar emot. Det kallas prokrastinering och skapar ofta en känsla av oro och stress inom oss. Enligt vissa studier är prokrastinering en viktig orsak till arbetsrelaterad stress.
Ett motsatt fenomen, att göra saker så fort som möjligt; prekrastinering, kan tyckas vara ett sundare sätt att agera. Men det har också visat sig skapa stress, genom att vi lätt blir utifrånstyrda och vill lösa allt som kommer i vår väg så snart det går. Ett sånt beteende är inte hållbart i längden, leder till försämrad kvalitet samt ökad stress.
Flykt från en känsla
Både prokrastinering och prekrastinering är vanliga strategier. Varför? Det som ofta ligger i vägen för oss, är vår ovilja att vara kvar i våra känslor, vilket kan kopplas till vår förmåga till affektreglering (känsloreglering). Både positiva och negativa känslor kan vara svåra att hantera, men oftast är det de negativa som är svårast att möta. Antingen betar vi av saker kontinuerligt (prekrastinerar), för att en negativ känsla inte ska hinna ikapp oss, eller så "förnekar" vi känslan, skjuter den framför oss (prokrastinerar) tills den har byggt sig så stark att vi bara måste möta den och då ta bort den genom att agera lösningsorienterat. Priset för båda dessa strategier är ofta stress och oro.
Mindfulness
Mindfulness kan stärka vår förmåga till affektreglering genom att vi tränar på att vara närvarande i oss själva, oavsett vad vi känner. Det främjar ökad acceptans för tankar och känslor som dyker upp i vårt medvetande, ökar vår självmedkänsla och ger oss en större frihet att agera genom att vi inte upplever oss tvingade att lösa uppgifter och inte heller tvingade att skjuta på saker, som dyker upp i våra tankar.
Det finns forskning, exempelvis av professor Fuschia Sirois, som visar på minskad förmåga till mindfulness hos personer som prokrastinerar mycket. Sirois intresserar sig för reglering av emotioner och såg också att högprokrastinerare tenderar att vara självkritiska och dömande mot sig själva och att en väg till minskad prokrastinering går genom att utveckla sin självmedkänsla.
Prokrastinering
En meta-analys 2007, av psykologen och professorn Piers Steel, visade att över 80% av College-studenter prokrastinerade. Oro över att inte kunna prestera eller över att deras prestation ska höja andras förväntan på dem, fanns med som två orsaker till deras beteende.
Det finns passiva och aktiva prokrastinerare. De passiva skjuter upp saker på grund av brister i förmåga att agera, medan de aktiva använder den ökade emotionella pressen för att slutföra sina uppgifter i tid.
Prekrastinering
I den andra änden av skalan finns prekrastinering. Det handlar om att vilja lösa allt på en gång, att beta av saker som uppkommer. Psykolog David Rosenbaum, som forskat kring detta, menar att några vanliga egenskaper hos prekrastinerare är:
-noggrannhet
-önskan att vara till lags
-hög energi
Svårighet kan finnas att prioritera mellan saker och allt känns lika angeläget. Det första du gör på morgonen är att svara på mail, även de som inte nödvändigtvis är viktiga. Eller att du måste fixa disken direkt efter maten. Många vill se resultat på det de gör och kan därför göra mindre viktiga saker först, där ett resultat syns, än de viktigare sakerna, med ett slutmål lite längre fram.
Prekrastinering kan självklart vara positivt, men många stressade och utmattade personer vittnar om att just detta kan vara problematiskt och svårt att hantera. Om du är intresserad kan du läsa om några tips för att motverka utmattning här
Självledarskap
För både prokrastinerare och prekrastinerare tycks den givna lösningen vara att göra det som ska göras, vilket tar bort den negativa känslan som fått oss att välja strategin, men vi lär oss inte att hantera känslan i och med det. Här följer några tips på hur du kan göra istället:
att bara vara, öva dig på att stå ut med jobbiga känslor, genom exempelvis mindfulness/medveten närvaro
öva på självmedkänsla (jag rekommenderar läsning av Sofia Viotti, som arbetar mycket med detta)
ta bort andra lustbetonade saker som konkurrerar med den jobbiga uppgiften (det vi inte ser, stör oss inte)
ge dig tid att planera arbetet strategiskt, med kvalitetsstyrd prioritering
säkra hälsosamt arbete, varva fokus med paus, få till en god regelbunden återhämtning
Vill du veta mer om självledarskap, läs Självledarskap - konkreta strategier för att lyckas